Okej, så jag gav upp mina fästen sent i eftermiddags då han ringde igen. Menade på att han märkt att något var fel då jag varken svarade i telefon eller på hans sms.. no shit, Sherlock! Talade i alla fall om för honom hur trött jag är på att han aldrig svarar - och jag är less på att säga det åt honom. Problemet är att jag inte kan bli direkt arg över sådana här saker utan mest ledsen.. och han menade på att han tycker det är så mycket värre att jag blir just ledsen.. och att han blev ledsen för att jag var det. Yada yada yada. Vi sa att vi skulle prata mer om det om han kommer hit men jag vet inte om det kommer hjälpa så mycket. Jag har liksom inte så mycket att komma med, vad ska jag säga.. "Om inte du börjar svara i din mobil så svarar inte jag i min heller" eller vadå? Då blir det lite svårt att kommunicera i ett långdistansförhållande. Och det är inte så att jag tänker hota med att göra slut eller något i den stilen, fullt så melodramatisk är jag inte (okej, det är jag.. men jag vill inte göra slut över något så fånigt - jag vill inte göra slut alls!). Kände mig lite vemodig då vi la på.. nu längtar jag mycket mer efter honom dessutom. Sms:ade "I L Y" och fick "I L Y T" tillbaka. Älskling.