FÖRTYDLIGANDE
Var dock minst sagt lite korkad igår och försökte få tag i Klaus eftersom jag var ledsen.. Nu svarade han inte - vilket såhär i efterhand var en jäkla tur! Vad skulle jag ha sagt liksom "Trösta mig.. jag är i upplösningstillstånd för att den där andre mannen inte vill ha mig längre"? Tror inte han skulle ha uppskattat det. Han ringde mig i alla fall i morse, full av ursäkter, och ville absolut höra mina "bad news" (skrev det i sms då jag beklagade mig över att jag aldrig kan få tag på honom). Har inte berättat något men han kommer ringa mig tillbaka vid lunch och jag kan bara inte berätta det.. får se hur jag tacklar det. Shit, vilken mess allt är!
Vilken soppa, hoppas att det löser sig till det bästa!
Jag känner igen mig, var tvungen att be min Mr Big sluta höra av sig när jag träffade killen jag är tillsammans med nu. Tänker fortfarande på honom och det kommer jag alltid göra även om jag älskar min kille. Konstigt hur det är med vissa personer.. Jag hoppas du hittar ett sätt att leva med det och allt som händer och blir lycklig! Kram
Förstår verkligen vad du känner. Jag har också en Mr Big, jag har många gånger önskat att han kunde lämna landet eller iaf mig ifred. Jag klarar inte av att "lämna honom" även under de perioder någon av oss träffar någon annan. Det räcker med ett sms, ett samtal eller ett möte på stan, så väcks mina känslor för honom igen oavsett om jag är otroligt kär i någon annan. Så även om det gör väldigt ont just nu kanske det är det bästa i längden?
Men om det är en Mr Big på riktigt så är det ju the one.. Carrie hjärtar John ju..
Emma: Ja, just nu är det riktigt rörigt - i alla fall i mitt hjärta :/
Alexandra: Det var strongt gjort, var precis det jag aldrig klarade! Jag måste ju leva med det - har inget val. I längden är det säkert det bästa för mitt nuvarande förhållande men just nu är det pure hell, usch!
S: Shit, att läsa det där var som att se sig i spegeln! Lite nyfiken på varför det inte kan bli ni två, om ingen av er nu är "bunden" på riktigt? Som jag skrev ovan.. det är säkert bäst såhär men jag hade velat att det var MINA känslor som försvann - inte hans. Stoltheten..
Anna: Usch, säg inte så.. då blir jag VERKLIGEN deppig, om jag aldrig träffar någon jag kan känna så för igen.. :(
Förlåt, menade inte så.. Bara att är det rätt så är det, och då blir det ni till slut. Men man ska ju inte leva efter det utan söka lyckan, för han kanske inte är den rätta. Verkar ärligt talat inte vara nån särskilt stabil kille, iaf inte worthy of you. Kram!
Anna: Äsch, det var inte så allvarligt tänkt.. Det verkar ju faktiskt inte som om det var "rätt" (dvs, han kanske inte är min Mr Big) för då hade han velat ha mig med och det vill han inte längre ju :( Och nej, särskilt stabil kan man ju knappast anklaga honom för att vara! Kram tillbaka!
