Okej, jag är ingen dagligdags-fyllekaja precis. Inte minst sedan jag började på restaurangen (med sena helgkvällar) har festandet blivit mindre och mindre frekvent. Dessutom har jag ännu inte blivit så vuxen att jag har för vana att sitta och smutta på ett glas rött framför tv:n en vardagskväll "för att varva ner". Vin blir det därför så gott som uteslutande till maten på restaurang numera, så också i lördags då Klaus och jag åt gott (lammytterfilé.. jag är helt hooked på lamm!) på Restaurang Stationshuset. Inte mer än ett glas och sedan fnissade jag hela promenaden hem och insisterade på att vi skulle öppna en flaska Conde de Valdemar till Melodifestivalen på tv (då jag för en gångs skull är ledig en lördag missar jag inte det!). K - som druckit lättöl till maten - tror jag inte fick i sig mer än ½ glas (dricker sällan), resten tog jag hand om! Och då jag får lite innanför västen så ska jag naturligtvis prata - varför jag började mumla om varför vi aldrig säger att vi älskar varandra. Shit, det är en sådan flickvänsgrej att göra.. och eftersom jag inte var så nykter minns jag heller inte hela diskussionen. Själv "försade" jag ju mig redan i november och sedan dess har vi inte nämnt det med ett ord. Nu sa han det i alla fall utan att jag sa det först (och jag höll mig faktiskt till dagen efter).. flera gånger till och med + att han inte älskat sin exfru mer än vad han älskar mig (det är ju iofs ingen tävling). Jag vet att han menar det och det känns bra.. och han är egentligen inte alls dålig på att varken visa eller säga hur mycket han tycker om mig. Men de där tre små orden har varit viktiga för mig, jag behövde höra dem av någon anledning (dessutom har jag fått dem på sms efter det). Fånigt egentligen.