G höll mig vaken till 4 imorse.. hade varit ute och festat och skulle sova hos en kompis (han alltså) som dock dragit ifrån honom så han var lite skärrad. Kom med förslag så gott jag kunde men hit fick han inte komma - icke sa Nicke! Shit, killen ältar verkligen fortfarande saker som hände för 10 (tio!) år sedan.. "Fastän vi inte sätts [sic] på länge så höjs min puls när jag tänker på dig i högstadiet.. Å hur dum jag va att inte ta min chans".. "Jag gick miste om mycket erfarenheter som jag hade kunnat upplevt med dig. Du var min första som jag hade fantasier om".. osv. Försöker parera så gott jag kan men då får jag bara höra "Du bryr dig i alla fall inte" och liknande (hm, känner vi igen vårt eget martyrbeteende ibland...?). Om jag får leka amatörpsykolog så tror jag att han bara är lite lost i livet just nu och då är det lätt att tycka att "allt var bättre förr". Fast jag har ju ingen aning.