DÖMD FÖR LIVET
För övrigt så är jag nu "bara" sjukskriven 50%. Det var på egen begäran eftersom jag tänkte att det kanske skulle sporra mig lite att ta tag i saker och ting men just nu känns det mest skrämmande.. söka "riktiga" jobb - hjälp! Som tur är sa hon att jag fick ringa om jag ångrade mig så vi får väl se hur det blir..
Jag får oxå äta B12 resten av livet. Ett litet rött piller varje dag, spännande värre! Så jag vet hur det känns.. :)
Hoppas att det går bra för dig! Skrämmande, visst. Men livet är skrämmande. Jag börjar inse det.
Lindisen: Det gäller ju att komma ihåg det också.. något som iaf jag har riktigt svårt med!
Min "huvudvärk" och mina farhågor är ju ingenting jämfört med vad jag vet att du går igenom just nu.. DET måste vara riktigt skrämmande och jag är full av beundran för att du orkar ta itu med det - även fast du ju inte har något val. Fast lite spännande är det ju med att framtiden är en tom duk.. du kan måla vad du vill, gumman! Men jag hoppas såklart ändå att ni hittar tillbaka till varandra. Är det Kärleken med stort K skulle inte jag heller gett upp bara sådär. Hang in there!
det går att ta sprutor oxå, fast inte lika ofta såklart!
Ellinor: Tack gumman! Som sagt, jag har inte så mycket val, men jag försöker se det positiva i allt, jag kan ju inte skruva tillbaka klockan hur mycket jag än skulle vilja.
Det är lättare om man höjer blicken och ser mot horisonten, försöker se långsiktigt. Men när man ligger där ensam i sängen på kvällarna så är det svårt att tänka på "om två månader". Tack för ditt stöd!! Kram!
Linda: Ja, fast de tror jag väl bara man tar om man har riktigt akut brist - sådär så man nästan svimmar. I varje fall så föredrar jag helt klart tabletter framför sprutor :)
Lindisen: Det är riktigt skönt att höra att du ser det på det viset! Jag vet att jag skulle neggat ner mig totalt i månader och bara fokuserat på min olycka (höga tankar jag har om mig själv..) så du är verkligen beundransvärd! Ha en fortsatt skön helg nu, kram!
