My baby doesn't feel good
20 dagar kvar..
22 dagar kvar..
Saknar honom så himla mycket (och jag vet att jag tjatar!). Vi sms:ar nästan varje dag, men idag ringde han för första gången sedan han åkte - och jag missade samtalet eftersom jag stod i duschen! Försökte ringa tillbaka, men då hade han stängt av den. Är rätt nere nu..
Glädje.. och så besvikelse igen!
Så hur hittade då den här killen mig? Antagligen från ett mail jag skrev för månader sedan för att kolla om det var han och aldrig fick något svar på. Var tvungen att skicka ett meddelande nu också, innan jag tar bort honom från vännerlistan, bara för att vara säker..
Och varför jag gärna skulle ha kontakt med honom igen? Det kan jag inte riktigt svara på. Jag var rätt kär, men då var då och nu är nu - right?
Den riktige Stewart anno 1999. Observera
att han inte var den wannabe-medlem
av The Village People som han ser ut
på bilden (ansiktsuttrycket).
Jag kan fortfarande överraska mig själv
Men det känns rätt nedslående att vi inte ses igen förrän den 29 juli. På ett Kastrup i semesterkaos, på väg mot Israel med ett digert schema framför oss i 12 dagar. Ingen riktig kvalitetstid att bara vara tillsammans eftersom det är så mycket som ska hinnas med. Jag klagar inte, det ska bli hur kul som helst! Men jag behöver det också. Vardagen. Och den får jag väl aldrig.
Gone baby, gone..
Fem rätt trista veckor med jobb ligger framför mig innan jag går på semester den 25 juli. Under tiden har jag dock såklart storslagna planer som vanligt; Hitta och köpa en lägenhet (hahaha!), designa om bloggen, teckna upp mig på en danskkurs till hösten, planera klart Israelresan, boka resa och hotell till brorsans bröllop i augusti, skaffa mig en ordentlig grundbränna (den jag hade har försvunnit till följd av de senaste veckornas skitväder), åka en helg till mormor & morfar i Ystad.. "Du har storslagna visioner, men det brukar inte bli så mycket med dem", brukar Dansken säga om mig.
Men om man håller sig upptagen märker man i alla fall inte saknaden.
Snart på andra sidan Atlanten
Norgebesök
Till min förtret var Norrmannen på kontoret idag. Egentligen väldigt trevligt att ha något tjusigt att vila ögonen på, men eftersom jag var ovetande* om det fina besöket åkte tunika, byxor och sandaler på imorse istället för klänning, klackar och lite mer smink än vanligt. Och jag vet att jag är fånig.
Hur som helst hade vi ett trevligt litet samtal om New York (han & övriga Norge sälj kom hem därifrån för ett par dagar sedan) och jag fick bekräftat att han kommer på den nordiska sammankomsten i Göteborg om två helger. Då kanske jag t o m flirtar lite (och om du läser det här, K: skyll dig själv!). Och dansar hela natten såklart!
* Vilket jag inte brukar vara eftersom jag vanligtvis lusläser kalendrarna för alla mötesrum för att se vilka som bokat
Tja, någonting ska man ju göra med sina pengar..
Ett organiserat kaos
Fast allt på ytan är som förut är insidan ett enda stort kaos. Drar mig bort från honom, osäker på vad som är tillåtet numera och vad som inte är det - hellre göra ingenting än göra fel. Sluter mig. Det som inte berör mig kan inte såra mig. Ungefär. Om jag bara inte kände mig så förbannat vilsen.
Om saknad
Jag saknar dig faktiskt (vadå, "faktiskt"?!) ganska mycket, skrev han idag.
Vänj dig, svarade jag.
Jag önskar att vi inte var tvungna. Time heals.
Ragga blinddate?
*Vi kallar fortfarande varandra flickvän och pojkvän. Åtminstone det förstnämnda. "Vad skulle vi annars säga?" som Dansken sa.
Och såhär ligger landet
K dök upp igår vid 16-tiden ,och som alltid - inte minst då vi haft problem - så var det som elektricitet mellan oss. Anledningen till allting är ungefär samma som sist. Jag visste att det skulle komma tillbaka och bite me in the rear end. Halvåret som gått sedan det hände har både varit fantastiskt (för vi har mestadels haft det så bra) och fruktansvärt (eftersom min tillit fick sig en smäll och jag stundtals varit som ett barn i behov av försäkringar att allt är bra). Men under tiden antar jag att jag också hunnit vänja mig och inse att det kanske inte ska vara vi i framtiden. Det hade nog varit annorlunda om distansen inte funnits.
Summa summarum så har vi inget förhållande längre. Men vi har en relation. Innebär? Kanske inte så många praktiska förändringar med hänsyn till umgänget mellan oss. Vi kommer fortfarande träffas, åka på ferie tillsammans, han följer med på D:s & E:s bröllop i augusti etc. Men vi vet att vi båda kommer träffa någon annan så småningom och då vi gör det är det över. Jag har inte för avsikt att springa ut på krogen och ragga det första jag gör, men går jag på en dejt så kommer jag berätta det innan. Och vice versa (vilket kommer göra jävligt ont då det inträffar).
Så there you have it. F ö så hade vi naturligtvis ett av de bästa sexen någonsin på hotellrummet i går kväll (jag säger bara: Ellinor kan, hon också. Tre gånger i följd. Det där fick du gärna låta bli att läsa, D!).
Singel på nytt - uppdaterad!
Ur mitt veckohoroskop:
Till helgen skiftar fokus på ett avgörande sätt, något som är en direkt konsekvens av en transformation som nyligen berört hemmet eller familjelivet. Du blir mer benägen att hävda dig själv, men det är en process som samtidigt gör dig mer sårbar. Något som fått vara osagt i nära relationer sägs öppet, och även om detta undanröjer dimridåer så förpliktigar det också till handling. Undvik att såga av den gren du själv sitter på.
Uppdaterad: Jacob får gäster i aften + att han just nu är barnvakt åt en liten 6-7 åring dreng så jag har bokat hotellrum åt mig och K ikväll så vi får vara ifred och prata. 900 kronor, men screw it!
Stackars sjuka pojke
Har vi hört den förut?
Norrmannen är en rar man, bara lite vilsen (anar vi ett mönster då det gäller de män jag drar till mig? även fast han inte är någon sådan man för mig). Han skyllde på trötthet och var en av de första att sticka från middagen igår för att umgås med mig istället.
Jag blir bara så uppgiven av att höra samma story om-och-om-igen - för jag fick leka terapeut! Långt äktenskap, tre barn, finns ingen attraktion längre, har inte sex* (1 år!).. men vågar inte ta steget och lämna. Snubben är bara 40 och barnen är inte små längre - det är inte försent liksom! Men jag förstår naturligtvis honom också. Tycker själv jag gav rätt bra feedback och hoppas han tyckte det med.
*Det var en lite annorlunda knorr dock, att det är han som inte vill ha sex med henne längre eftersom han inte känner sig attraherad
Hångelhelg
Han kom ihåg!
Gissa vem som har fått blommogram idag?! Riktigt humörhöjande att komma hem till en fint inslagen blomma efter djävulsdagen jag haft på jobbet.
Uppdaterad: Alla Blomsterhandlares Dag
Uppdaterad tisdag: Nu har jag handlat! Det blev en liten sak, inte på allvar och kanske mer till OSS än till HONOM. Med ett litet sött kort också.
Vad ska ni ge era respektive?
Dagens äckligaste
Det är en helt annan sak att ha en pojkvän som skickar MMS med närbild av sviterna i form av läskiga sårskorpor. Jag ska bespara er ytterligare detaljer.
Bejbbesök
Om knappt 4 timmar anländer Dansken för helgvistelse och förväntar sig hångel & sån't. Är astrött, men har lovat en piggelin-Ellinor så det är väl bäst man tar en tuppis då!
