Stor beställning ikväll på 25 personer. Sprungit som en idiot i 6 ½ timme och inte suttit ner en sekund. Perfekt service och de var jättenöjda. Notan? 19.650:-. Dricksen? 0:-. Började nästan gråta, jag känner mig verkligen fullkomligt värdelös just nu.

Trööött, men sticker ändå iväg för ett tag. Först till tidningen och lämna, sedan till stan för att göra ett litet besök på Skatteverket.. titta i affärer (ska inte handla!).. kanske försöka få med mig någon att luncha. Hinner inte med någon bild men solen skiner och därför fick det bli:

>> Svart stretchig skjortklänning
>> Vit tygblomma fastsatt på bröstfickan
>> Svarta kilklackar
>> Vit kofta (med för säkerhets skull)
>> Vit fejkTod's

Hejdå!

Uppdaterad: Nej, jag handlade inget. Men jag blev bjuden på kinamat och fick en tjock bok om geishor (bara 29:-!) på ett antikvariat. Så det var trevligt.

Jomen, idag är det jobb igen minsann.. Please shoot me, jag vill vara hemma och äta godis och kolla på film! Eller hemma och dammsuga eller vad som helst - men jag vill inte åka in till Vasastan och servera surt rödvin till massa människor som precis fått lön (och ändå klagar över att vi har inträde om de vill dansa). Det är verkligen sådär det här.. att få ont i magen och må lite illa varje gång det är dags att åka dit. Menmen - att sätta sig över sina farhågor var det ja!

Lite tyst här idag.. jobbar med översättning av rapport norska --> svenska som jag lovat dansken att jag ska vara klar med den här veckan. Det är egentligen inte svårt med undantag av vissa uttryck som ordagrant skulle bli helt fel, varför man såklart måste översätta dem så att det låter bra men betydelsen bibehålls. Men det är helt klart lättare nu då jag gör det för andra gången. Det enda jag stör mig på är egentligen utformningen av rapporten. Personen som skrivit den verkar inte ha någon vidare koll på enkla skrivregler (t ex att vissa "vanliga" ord inte börjar med versal) och att det är bra att vara konsekvent då det exempelvis gäller stavningen av ord man använder flera gånger. Slarvigt, rent ut sagt.. och jag skulle aldrig ha drömt om att t ex lämna in en uppsats i skolan som såg ut sådär. Det kliar i mina perfektionistiska fingrar att bara redigera om hela rasket! Men det får jag ju inte. Nu: vattenmelon och fortsatt skrivande.

Känns förresten inte vidare nyttigt att börja nojja om att jag måste jobba fredag-lördag redan idag. Trivs inte alls på restaurangen längre och jag bara lääängtar tills jag slipper sätta min fot där igen. Men pengarna lockar rätt bra..

Klockan är bara 01, varför kan ingen blogga* så jag har något att läsa?! Blir så irri på mig själv som bara surfar runt planlöst istället för att göra något vettigt - som att t ex sätta igång med skrivandet jag har framför mig som kommer ta åtminstone någon timme. Eller svara på mejl. Eller för all del läsa alla de jobbagenter som ligger och skräpar i mejlboxen. Karaktärssvag kallas det.

* Kanske just för att klockan är 01, din idiot!

Nu kommer tyvärr ett meddelande av lite intern natur till lillebroren som jag gissar kommer läsa här imorgon..

Vad händer på din födelsedag då ? Är du hemma då ? Hos dig / mamma ? Och vad önskar du dig ? Tell me, please.

Ja, han fyller 24 på lördag.

Du som googlade snygga tjejer i 13 årsåldern nakna för att hamna här - go away! Sådana som dig vill jag inte ha här!!!

Klockan är snart sju på morgonen och jag överväger att steka pannkakor. Med vaniljsocker. Och äppelmos. Har man levt på en schweizernöt och några knäckemackor med leverpastej på i flera dagar så har man. Pannkakor är ju riktig mat.

Nackvärk.. huvudvärk.. icke-utsövd (sov 21.30-02 på sömntablett).. putt på darling (snart kan vi ju övergå till att ha vår relation på enbart sms eftersom han ändå aldrig använder mobilen till vad den är till för = att svara och ringa i!).. hungrig.. och så har jag tillbringat en hel timme med att försöka få ordning på min profil i DELLs jobbdatabas (har nog skickat iväg min ansökan 3 ggr eller något nu, de är nog rätt trötta på mig!). Och så ska jag ha tvättstuga. Vilken underbar dag..

Är inte någon butter människa av naturen men nu blir jag banne mig rätt förbannad på riktigt på alla som orerar över att Åh, så skönt att det äntligen regnar och Det har ju varit så varmt hela sommaren - nu får det allt räcka osv. Vad fan är det med er? Vi bor i Sverige där sol och värme är restrikterat till max typ 2 månader om året. De resterande 10 får vi vår beskärda del av kyla, regn och snålblåst.. så varför inte vara lite jävla glada och passa på och njut! Dessutom vet ni ju hur mycket ni sedan kommer klaga över det förbaskade regnet som aldrig slutar om bara några veckor.. och snön.. och minusgraderna. Är det någon slags inbyggd egenskap som svensk att man måste klaga vad det än är för väder eller?! Kamma er för fan (lite influerad av göteborgaren J som använder den frasen i tid och otid)!