MYS, MYS & LITE MER MYS
Mm, haft lovely helg med pojkvännen som vanligt... välbehövligt att ses (ju TRE veckor sedan sist, det går inte alls!). Mest massa mys, goda middagar hemma + ute samt lite svirande i lördags - där undertecknad sippade på Frozen Margaritas och Klaus - stackaren - höll sig till lättöl eftersom han körde. Igår var jag tvungen att hoppa in och servera på en förlovningsfest på restaurangen, Klaus körde mig dit OCH hem utan att jag ens behövde fråga honom... det är nog så, jag har det allra bästa - då ska man inte ens frestas av något annat... Men man är ju inte mer än människa. Enough said. Nu sitter jag på jobbet, har precis skrivit klart en artikel men skulle egentligen bara vilja läsa ikapp alla bloggar jag missat under helgen. Det kanske kan räknas som research, har nämligen övertalat dem här att jag ska få skriva en liten blänkare om hela bloggfenomenet! Visserligen med bloggande kommunalråd som exempel (tråkigt!). Mest längtar jag iaf till arbetsdagens slut, sista kvällen med Klaus...
BUSY BUSY
Boyfriend in town i helgen ----> lite tunt med bloggande! Desto mer tid under täcket ;)
SPÖKJAKT
Och Cilia ringer och vi pratar... och pratar... och pratar... Mest om våra båda spöken i garderoben som råkar ha begåvats med samma namn (spökena då, felsyftning). Den största skillnaden är att Cilias spöke envisas med att sova på hennes soffa om nätterna (eftersom hon har en 1.20 säng och han tycker det blir för trångt, så Cilia får ligga själv i mörkret och längta efter närhet) medan mitt sover i sängen - dock inte min säng. Dessutom verkar mitt spöke tycka att han har hemsökt mig färdigt för det är tyst som i graven. Ett livstecken, tack!
KISSES OF DEATH
Han: - Sådär har vi aldrig kyssts förut.
Hon: - Vi har visst kyssts förut.
Han: - Ja, men inte på det viset.
Om det låg en positiv eller negativ innebörd i begreppet vet jag inte. Men jag gissar på det föregående. Eller kanske snarare hoppas.
Hon: - Vi har visst kyssts förut.
Han: - Ja, men inte på det viset.
Om det låg en positiv eller negativ innebörd i begreppet vet jag inte. Men jag gissar på det föregående. Eller kanske snarare hoppas.
GIFTIG
Fick sagt till mig i mejl
"Jag är väl lite svag för din typ. Du har lite av livsfarligt Anette Bening-stuk"
Och jag kan inte för mitt liv lista ut vad det ska betyda.
"Jag är väl lite svag för din typ. Du har lite av livsfarligt Anette Bening-stuk"
Och jag kan inte för mitt liv lista ut vad det ska betyda.
TILLFÄLLIG SINNESFÖRVIRRING
Why oh whyyy är jag så svag att jag ibland tvingar mig att glömma bort hur han behandlade mig så att jag tillåter honom att krossa min iskalla fasad gentemot honom i utbyte mot ett ögonblick i låtsasvärlden där bara vi existerar - vår historia, våra känslor... utan inverkan av flickvänner eller pojkvänner. För att känslan där och då är så skön. Ungefär som heroin. Inklusive ångesten, biverkningarna och abstinensen efteråt. Igår messade vi först. Länge länge... hela vägen på tunnelbanan + pendeltåget + gångvägen hem från jobbet... medan jag gör iordning mina nattsmörgåsar med ost och inlagd gurka och brygger mitt te. Om hur han - om han hade varit ensam - hade bjudit upp mig på ett glas vin och erbjudit mig en sängplats i deras säng. Om att han vill bli upphånglad. Om att han vill kyssa mig. Om att han inte vill släppa taget. Om att han är kär i mig. Sedan ringer han. Det är jag som ber honom om det. Då pratar vi mest om sex. Det är han som ställer frågorna. Sedan övertalar han mig att skicka bilder på mig själv till honom. Då kommer hans flickvän hem helt plakat och spyr. Vi lägger på luren. Sedan frågar han om han får tillfredsställa sig själv till mina bilder. Jag säger ja. Och idag ligger ångesten som en tjock hinna över hela mitt väsen och kväver mig nästan. För det går inte att låtsas som om världen runt omkring inte existerar någon längre stund. Och idag är jag tillbaka i verkligheten.
HÖRRU-DU-TA-RE-LILLA-LUGNA-VA!
Ur mess från självgod herre - orsaken till sju sorger och åtta bedrövelser:
"(...) Ja, du är min. Det kommer du nog alltid att vara. Har du inte släppt mig efter 3,5 år så gör du nog aldrig det."
Say whaaaat?! Släpp mig så släpper jag dig - deal? We know we're doomed. Doomed I say.
"(...) Ja, du är min. Det kommer du nog alltid att vara. Har du inte släppt mig efter 3,5 år så gör du nog aldrig det."
Say whaaaat?! Släpp mig så släpper jag dig - deal? We know we're doomed. Doomed I say.
SAMLAGSINDEX?
Nu svamlar inte jag om sex lika ofta som Snuttan (åtminstone inte i min virtuella hörna här - någon måtta får det vara) men det här med fultal - samlagsindex - tog jag fasta på. Det går ut på att "man multiplicerar antalet personer man har haft sex med med skillnaden i ålder mellan den äldsta och den yngsta av dessa personer" (citat).
690 ---> 540 (enligt det rätta sättet att räkna som anges i kommentarerna)
Och då räknar jag det ungefärliga antalet (inte håller jag exakt reda på sådant heller!) gånger skillnaden i ålder på hur gamla personerna ifråga var då det begav sig eftersom jag gissade att that's the way to do it. (Sedan vad detta ska vara bra för är en annan fråga?!)
Och då räknar jag det ungefärliga antalet (inte håller jag exakt reda på sådant heller!) gånger skillnaden i ålder på hur gamla personerna ifråga var då det begav sig eftersom jag gissade att that's the way to do it. (Sedan vad detta ska vara bra för är en annan fråga?!)
HÅNGELSUGEN
Ytterligare kommentarer överflödiga.
ÖVERRASKNING!
Otroligt vacker jätteros som kom med Blommogram imorse till lilla mig från underbar pojkvän (börjar förstå hur pass fantastisk han egentligen är..) av ingen orsak alls! Texten på kortet är en pik eftersom han älskar att höra mig säga just "I like".. :) Bra sätt att börja en dag!
HERREGUD...
.. så korkat det är att inleda en messkonversation med den här personen mitt i natten då vi vet vid det här laget precis hur förfarandet kommer gå till:
1. Inledande prat om hans (hem)förhållande, hur dåligt det är och varför han ändå stannar kvar (vilket jag vet anledningen till men det är så fruktansvärt irriterande och tragiskt att han inte lever som han lär och hela tiden säger emot sig själv att jag upprepar samma argument om och om igen med förhoppningen att någon gång kanske de går in också).
2. Diskussionen går över till att handla om honom och mig, varför det blev som det blev och varför det är bäst så (jag försöker övertyga både honom och mig själv i ett fåfängt försök att hantera att han till syvende och sist valde bort mig).
3. Här går det snett, jag sårar honom med alla mina "Vi passar inte ihop därför att..." och han avslutar med något i stil med "Men om nu allt är så väldigt fel med mig så fattar jag inte hur du kunnat ha en sån hang up på mig så länge" (det här skrev han faktiskt ikväll).
Sen är det kört. Nu kommer det vara stifft ett tag innan vi börjar om igen och går igenom samma scenario om några veckor eller så. Fuck fuck fuck... Blir frustrerad på mig själv som inte kan släppa allt det gamla till 100% (verkar aldrig komma mer än halvvägs) och på honom som bara är pratprat och ingen verkstad. Har sagt det förut och jag säger det igen - damn that Mr Big-syndromet!
Ps! För ja A, det är det som är anledningen till att jag "haft en sådan hang up på dig så länge". Att det är du jag trodde var Han helt enkelt - trots alla förvecklingar och missförstånd. Dina - och mina - fel och brister är helt irrelevanta i det sammanhanget.
1. Inledande prat om hans (hem)förhållande, hur dåligt det är och varför han ändå stannar kvar (vilket jag vet anledningen till men det är så fruktansvärt irriterande och tragiskt att han inte lever som han lär och hela tiden säger emot sig själv att jag upprepar samma argument om och om igen med förhoppningen att någon gång kanske de går in också).
2. Diskussionen går över till att handla om honom och mig, varför det blev som det blev och varför det är bäst så (jag försöker övertyga både honom och mig själv i ett fåfängt försök att hantera att han till syvende och sist valde bort mig).
3. Här går det snett, jag sårar honom med alla mina "Vi passar inte ihop därför att..." och han avslutar med något i stil med "Men om nu allt är så väldigt fel med mig så fattar jag inte hur du kunnat ha en sån hang up på mig så länge" (det här skrev han faktiskt ikväll).
Sen är det kört. Nu kommer det vara stifft ett tag innan vi börjar om igen och går igenom samma scenario om några veckor eller så. Fuck fuck fuck... Blir frustrerad på mig själv som inte kan släppa allt det gamla till 100% (verkar aldrig komma mer än halvvägs) och på honom som bara är pratprat och ingen verkstad. Har sagt det förut och jag säger det igen - damn that Mr Big-syndromet!
Ps! För ja A, det är det som är anledningen till att jag "haft en sådan hang up på dig så länge". Att det är du jag trodde var Han helt enkelt - trots alla förvecklingar och missförstånd. Dina - och mina - fel och brister är helt irrelevanta i det sammanhanget.
BE AFRAID - BE VERY AFRAID
Utdrag mail.
Från: Klaus
Till: Ellinor
"... Gud, hvor jag saknar dig.. tror jag seriöst är blivet lite mer end bara kär i dig.."
Shit pommes frites. Det var ord och inga visor. Nu gäller det bara att inte lägga benen på ryggen och springa all världens väg - det är ju BRA det här! Vuxna människor med vuxna känslor...
Från: Klaus
Till: Ellinor
"... Gud, hvor jag saknar dig.. tror jag seriöst är blivet lite mer end bara kär i dig.."
Shit pommes frites. Det var ord och inga visor. Nu gäller det bara att inte lägga benen på ryggen och springa all världens väg - det är ju BRA det här! Vuxna människor med vuxna känslor...
FÖRBJUDEN FRUKT
Så sjukt hotta män inne på min SD-sida hela dagarna, men de skickar sällan (men ibland!) små meddelanden... kan ha något att göra (inbillar jag mig) med att min civilstatus nu läses som "upptagen", vilket ju inte är så uppmuntrande - för eventuella friare då alltså *snett smil*! Men lite retfullt är det... och jag som älskar att flirta vilket jag inte får göra nu heller (eller får jag?) - hur oskyldigt det än må vara så säger samvetet ifrån..
VÄRDO PÅ ALLA SÄTT
OH MY GOD - vad meckigt allt det där om att Klaus skulle komma och hälsa på i helgen blev! Hade ju sagt att det inte gick först, men så ringde han igår eftermiddag och var så söt att jag gick med på att skjuta upp att träffa C + att försöka se till att jag bara behövde jobba några timmar på lördagskvällen så vi skulle få så mycket tid som möjligt tillsammans. Det gäller liksom att passa på då vi väl kan ses... Hur som helst, då jag pratade med "chefen" på jobbet igår kväll visade det sig att han skulle behöva mig både hela kvällen idag + imorgon och då var det ju ingen som helst idé att K kom upp längre. Jag är så blödig att då det gick upp för mig började jag lipa mitt där på jobbet, bara ett par minuter men det var lite pinsamt... dumma A ("chefen") tyckte såklart det var jätteroligt, sa att "Det är lugnt, jag känner dig" och klappade mig på huvudet. Hmpf!
Messade K med de dåliga nyheterna, men utan svar, och då jag kom hem hade jag fått ett mejl med uppgifter om då han skulle flyga upp idag för han hade såklart redan gått och köpt biljetter. Non-refundable dessutom så han lät väl rätt besviken i mejlet jag fick imorse men det gick visst att byta datum iaf. Nästa helg har han något evenemang med företaget vilket innebär att det dröjer två veckor tills vi ses och då kommer det vara drygt tre veckor sedan vi senast träffades. Det är skit, på ren svenska.
Känner mig som en värdo flickvän, en värdo kompis (som inte kunde träffa C)... men hey, jag är en bra anställd åtminstone!
Messade K med de dåliga nyheterna, men utan svar, och då jag kom hem hade jag fått ett mejl med uppgifter om då han skulle flyga upp idag för han hade såklart redan gått och köpt biljetter. Non-refundable dessutom så han lät väl rätt besviken i mejlet jag fick imorse men det gick visst att byta datum iaf. Nästa helg har han något evenemang med företaget vilket innebär att det dröjer två veckor tills vi ses och då kommer det vara drygt tre veckor sedan vi senast träffades. Det är skit, på ren svenska.
Känner mig som en värdo flickvän, en värdo kompis (som inte kunde träffa C)... men hey, jag är en bra anställd åtminstone!
SORRY, BUSY VET DU...
Ååh, mess från K som undrade om jag vill träffa honom i helgen... han har egentligen fullt upp men ville komma upp eftersom han saknade mig (darling!). Och så måste jag tacka nej..! Har väl typ sagt att jag & C ev. skulle hitta på något i morgon eftersom det var så länge sedan vi sågs, på lördag jobbar jag med 99% säkerhet och på söndag bär det av till andra sidan stan för att fira brorsans födelsedag. Suck och stön, messade tillbaka att nästa vecka eller helg skulle funka bättre - hoppas verkligen han tar mig på orden och att han kan då han med. Annars känns det lite som att jag inte riktigt har någon rätt att beklaga mig över att vi inte ses ett tag framöver, då han ansträngde sig och jag fick nobba...
THIS LOVE
Guuud, så patetisk jag är ibland - why?! Pojkvännen ringde förut ("Ville bara höra din röst") och jag satt med gråten i halsen genom större delen av samtalet, bara för att det plötsligt kom en sådan våg av saknad över mig. Känner mig riktigt typiskt girly som - varje gång vi pratas vid - inte kan låta bli att fråga när han tror vi kan ses igen... verkligen rätt approach, det får ju inte alls män att lägga benen på ryggen och fly till Timbuktu då de känner sig tjatade på! Egentligen ses vi väl inte sådär överdrivet sällan för att ha 50 mil mellan oss, 2-3 gånger i månaden har det blivit hittills och då ett par dagar i stöten... men kan inte hjälpa att det aldrig känns tillräckligt ofta. Just nu har han dessutom sjukt mycket att göra med produktutveckling i det egna företaget + att han har en dotter i Köpenhamn som väl inte heller ser så mycket av honom. Bara hoppas det inte rinner ut i sanden för att vi inte tar oss igenom det här med avståndet...
Jag saknar honom sekunden han vänder sig om
AM I THAT IRRESISTIBLE?
Kort liten maildiskus på den där dejtingsajten tidigare ikväll där jag och K numera är så serious att vi huserar på en gemensam sida (don't ask me why). Lade märke till att L som jag träffade lite löst ett par gånger för något år sedan kikade in på vår profil - han känner till den - så klickade iväg ett mejl för att kolla läget, vilket följdes av ytterligare några kallpratsmejl om livet, kärleken och karriären (han är musiker och det flyter tydligen på rätt bra just nu,skulle till Amsterdam och spela på torsdag - lyckosten!). Då samtalsämnena tog slut skrev jag något i stil med "Du kan ju höra av dig om du känner för att ta en fika/öl någon gång", varpå jag fick till svar "Men tänk om jag känner för att busa med dig då?" vilket är kod för "Let's have opersonligt sex!". Vad är det för fel på vissa män som inte bara kan get together på ett normalt sätt utan att ha sex i (bak)tankarna? Jag fattar det verkligen inte. Det är ju inte första gången jag får höra något liknande om jag säger så... och så oemotståndlig är jag faktiskt inte. Gimme a break och uppför er som folk.
JAG FÅR SPADER...
... på människor som aldrig har på, alternativt aldrig svarar i, sin mobiltelefon! Nu gäller det Klaus (ja, det är namnet på den mystiske K) som fastän han t o m är innehavare av hela två telefoner endast i undantagsfall går att få tag i. Allt som oftast är det bara till att lämna sitt nummer så ringer han upp några timmar senare.. Men om jag känner för att prata nu-nu-nu då och inte sen.... jag blir galen...
SMÅ SMULOR
Antal manliga kvarlämnade föremål i undertecknades lägenhet: 2 (rutig skjorta + Dubbeldusch - hmm...)
Är det vad som brukar kallas för början till... början? :)
MISS YOU LOTS
Min beloved K har precis lämnat mig för den här gången (därför det inte blivit så värst mycket bloggande på sistone). Saknar honom redan. Distans suger.
